Det var många som hade stora förhoppningar om Stefan Löfven som med sin bakgrund i fackföreningsrörelsen skulle få till stånd samarbeten i svensk politik. Idag aviserar han att det inte blir något extra val eftersom regeringen och alliansen är överens om hur en minoritetsregering ska få igenom sin budget samt tre frågor som det ska samtalas om. Låt oss betrakta detta lite djupare.

Efter valet var det tydligaste beskedet att svenska folket hade fått nog med högerns skattesänkningar och privatiseringar. Alliansen tappade tillsammans nästan 10 procentenheter medan Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Feministiskt initiativ gick framåt. Sverigedemokraterna gick också framåt, en plausibel anledning till det är också en utbredd ovilja till fortsatt högerpolitik även om uttryckssättet för det är allt annat än konstruktiv.

Löfven tog valresultatet på fullaste allvar, stängde ute Vänsterpartiet från regeringen, sträckte ut en hand till alla intresserade att ta fram en budget med starkast stöd i riksdagen. Alliansens partier gav Löfven kalla handen medan Vänsterpartiet tog ansvar. Med en överenskommelse om vinster i välfärden tog S, V och Mp fram Sveriges första feministiska budget som bröt trenden och fördelade om resurser från de med förmåga till de i behov. Denna budget hade starkast stöd i riksdagen men trots det kom den inte igenom omröstningen, det politiska landskapet ritades om.

Sverigedemokraterna tog riksdagen som gisslan för att få igenom sin rasistiska politik. Genom att bryta praxis lamslog de svensk politik. Stefan Löfven försökte igen hitta överenskommelser i form eller sak men möttes av kalla handen av Alliansen var syfte var att återta makten trots en valförlust. Stefan Löfven såg ingen annan utväg än att avisera om ett utlysande av extra val. När maktspelen överskuggar politiken var det väljarnas tur att välja vilket politiskt innehåll och inte vilka formationer som ska styra verkade vara Stefan Löfvens tankeintention. En uppbruten allians och partier som gick till val på sin egen politik. Men det visade sig snarast vara ett varsel om extra val.

Fackföreningarna kan varsla om konflikt när det finns stora avgörande frågor som inte arbetsgivaren går med på. Det är fackföreningarnas vapen mot en arbetsgivare som sitter på större makt. Det verkar som att Stefan Löfven tolkat extra valet som en stridsåtgärd och aviseringen om ett utlysande som ett varsel. Låt oss nu stanna upp ett ögonblick och ställa några frågor, ser Stefan Löfven Alliansen som arbetsgivare och motpart? Och vad var det för avgörande fråga som Stefan Löfven ville lösa med detta varsel? Sådana frågor får vi aldrig veta svaret på, men vi kan betrakta resultatet.

Idag presenterade regeringen och Alliansen en överenskommelse om hur omröstningarna ska gå till för att släppa fram en minoritet samt tre frågor, försvaret, pensionerna och energipolitiken där blocköverskridande samtal ska ske. Denna överenskommelse är Alliansens som främst cementerar blockpolitiken. Var det värt att ställa in konflikten för?

Jag drömde inte om ett extra val, blev chockad när regeringen aviserade det, men att denna överenskommelse skulle löst så särskilt mycket är jag inte säker på. Extra val är ingen stridsåtgärd en kan varsla om det leder bara till att politiken tappar väljarnas förtroende.

Kategorier: Politik

0 kommentarer

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras.