Skamligt av barnminister Åsa Regnér

Igår skrev Göteborgsposten om att barnminister Åsa Regnér inte vill att EU-migranters barn ska gå i skolan i Sverige. Detta bryter mot FN:s barnkonvention och är skamligt av en Socialdemokratisk minister. Vad Åsa Regnér vill uppnå med budskapet vill jag helst inte spekulera i men barnens bästa är det i alla fall inte.

Idag agerar kommuner väldigt olika Umeå och Göteborg är föredömen och erbjuder skola åt de barn som uppehåller sig i Sverige. Stockholm accepterar inte att barn bor i tält eller bilar och det har lett till barnen lämnas annanstädes. En lösning som behöver en alldeles egen diskussion. Men vi kan aldrig göra avkall på bans rätt till utbildning.

Artikel 28 i barnkonventionen slår fast att alla barn har rätt till utbildning. Därför är det en självklarhet att barn som uppehåller sig i Sverige en lägre tid ska ha rätt till skolgång. Ett barn ska aldrig straffas eller lida skada för föräldrarnas agerande och detta måste vara den främsta utgångspunkten för svensk politik.

Enligt Röda Korset så finns det inga indikationer på att barn som går i skolan i tas med till Sverige utan det är barn som inte kan eller får gå i skolan hemma som följer med föräldrarna. Därför är det extra viktigt att samtliga kommuner erbjuder skolgång till de barn som uppehåller sig i kommunen.

Utbildningsminister Gustav Fridolin har varit tydlig med att barn har rätt till utbildning men nu är det dags för regeringen att inte tala med kluvna tungor, sätta barnens bästa främst och se till att samtliga kommuner erbjuder skola åt alla barn i Sverige.

Till SL

Angående rasistisk och kränkande reklam i tunnelbanan 

Tunnelbanestationen Östermalmstorg är täckt av rasistiska myter och lögner som riskerar att avhumanisera romer och EU-migranter och förvärra deras redan utsatta situation i Stockholm. Min korta fråga är: Hur kommer det sig att ni tillåter budskap som i det närmaste är identisk med nazisternas i Tyskland 1933?

Ni kan gärna bespara mig ett lika ihåligt svar som ni uppgivit i medierna under dagen utan direkt förklara hur dessa budskap inte strider mot er egen reklampolicy som lyder:

Annonsering får inte förekomma på SL reklamytor för följande:
Tobaksrekla
Alkoholhaltiga drycker
Reklam som kan uppfattas som stötande eller sedlighetssårande eller sårande mot folkgrupp
Reklam riktad mot kollektivtrafiken och
Reklam som kan anses strida mot god marknadsföringssed.

Jag önskar även att ert svar innehåller en förklaring till hur budskapen i tunnelbanan inte bryter mot Artikel fyra i de grundregler för reklam som fastställts av Internationella handelskammaren:

Social responsibility
Marketing communications should respect human dignity and should not incite or condone any form of discrimination, including that based upon race, national origin, religion, gender, age, disability or sexual orientation.

Marketing communications should not without justifiable reason play on fear or exploit misfortune or suffering.

Marketing communications should not appear to condone or incite violent, unlawful or anti-social behaviour.

Marketing communications should not play on superstition.

En nyligen publicerad norsk studie slår hål på de myter som nu ska spridas i tunnelbanan med ert goda minne. Jag vill att ert svar även berör detta.

Att ni ena dagen är stolt partner för Stockholm Pride som helt tar avstånd från rasism och främlingsfientlighet, står för öppenhet och mångfald och andra dagen tillåter rasistiska lögner är inte det ett hyckleri som saknar motstycke?

Det har redan inkommit protester från er egen personal som känner obehag att gå till jobbet. Har reklamen utretts ur arbetsmiljösynpunkt?

Slutligen vill jag ha svar på hur ni tänker er att alla ska känna sig välkomna i tunnelbanan när ni tillåter den här typen av budskap. Kollektivtrafiken är en vital del i ett demokratiskt och öppet samhälle och den här reklamen gör det omöjligt för många att nyttja kollektivtrafiken.

Hoppas på snabbt svar och att reklamen stoppas omgående.

Orimliga kostnader för lärarvikarier

Idag rapporterar SVT om bemanningsföretag som skär guld med täljkniv genom att hyra ut lärare för kort oförutsedd frånvaro på skolorna. Stora resurser som skulle kunna ge eleverna mycket mer om de användes bättre.

Eleverna har rätt till sin undervisningstid med behöriga lärare. Att lektioner ställs in eller att eleverna får arbeta på egen hand om en lärare är borta är aldrig acceptabelt. Men organiseringen av hur vikarier sätts in får inte ta resurser från eleverna, användas ineffektivt eller stoppas i privata fickor.

Förra året betalade staden 74 miljoner för lärarvikarier från bemanningsföretag, en kostnad som nästan fördubblats på bara två år. 74 miljoner, det skulle räcka till att heltidsanställda omkring 150 lärare. Dessa lärare skulle kunna vara ute på skolorna och åka mellan skolor för att täcka upp kort oförutsedd frånvaro. När det inte finns behov att fylla så finns det fler lärare på skolan som kan hjälpa eleverna.

Bemanningsföretagen gör stora vinster. Bara lärarförmedlarna har mellan 2009 och 2013 gett 8 miljoner i vinst till sin ensamma ägare och VD. Jag förstår faktiskt inte att hon anser att hon kan bidra till eleverna mer än vad 4 lärare kan göra. För vinsten skulle faktiskt räcka till 4 lärare som skulle jobbat heltid med elevernas kunskapsutveckling.

Vidare kan vi med högre personaltäthet och bättre arbetsmiljö bidra till att sjukskrivningarna från stress går ner. Detta gör behovet av vikarier mindre och lättare att lösa. Det ger en kontinuitet för eleverna och är att ta ansvar för deras utbildning.

Mötet mellan lärare och elev är det viktigaste i skolan. Därför ska vi alltid hitta de bästa sätten att möjliggöra det även vid kort oförutsedd frånvaro. Bemanningsföretag som gör stora vinster är en dålig lösning, elevernas utbildning är inte till salu. Att lägga pengarna på fler lärare och bättre villkor gör istället skolan starkare.

Glädjande tilläggsdirektiv till Skolkostnadsutredningen

Skolan är ett nationellt ansvar där alla elever ska ha samma chans och möjlighet att få den biljett in i vuxenvärlden, som en god utbildning är. 90-talets skolreformer har på många sätt samverkat för att förvägra många elever den biljetten. Idag har vi en starkt segregerad skola med stora brister i likvärdighet. Mycket måste göras och därför är de tillägg till Skolkostandsutredningen som regeringen presenterade igår glädjande.

En gemensam kö för fristående och kommunala grundskolor. Blotta tanken på att elever väljs bort är skrämmande. I den skolmarknad som vuxit fram har vi dock sett exempel på att elever med särskilda behov har valts bort av skolor på grund av kostnadsskäl. Helt förkastligt. Vi måste kunna lita på att alla behöriga sökanden behandlas lika och att alla elever har tillgång till en god utbildning. Ett första steg i det är att ha en gemensam kö för kommunen och de fristående grundskolorna. Vidare behöver det fria skolvalet ses över så vi kan vända utvecklingen och minska skolsegregationen, detta finns tyvärr inte med i utredningen men Vänsterpartiet tycker det självklara är att eleven går i den närmaste skolan och att den är bra.

Kommunerna ska ha ett avgörande inflytande över nyetablering av skolor. Ingen är betjänt av en överetablering av skolor. Vi måste se skolan som det nationella intresse det är där alla aktörer är med och samverkar, inte konkurrerar. När jag samtalade med företrädare för de ideella skolaktörerna så hade de samma vision, att vara med i arbetet mot en skola för alla. De ideella skolorna är inte rädda för verken begränsningar av det fria skolvalet eller att kommunerna ges ett avgörande inflytande över nyetableringar. Hotade känner sig dock de riskkapitalbolag som ser en oro över sina framtida vinster. Det finns absolut en möjlighet att kommuner kommer premiera non-profit aktörer i skolan, ett val som går i linje med hur svenska folket vill ha sin välfärd. Vi behöver ta ett helhetsgrepp om skolan och då behöver kommunen ges ett avgörande inflytande och vinsterna i skolan måste bort. Elevernas utbildning är inte till salu.

Nominering till ny distriktsordförande i Storstockholm

Den 11 april 2010 gick jag med i Vänsterpartiet. Jag gjorde det för jag tror på ett socialistiskt samhälle på feministisk och ekologiskt grund. Jag gjorde det för att jag vill vara med och förändra. I valet 2014 fick jag förtroendet att pryda partiets valsedlar och väljarnas förtroende att ta plats i Stockholms stadshus.

Partikamrater och min partiföreningen har nu valt att nominera mig till ny distriktsordförande för Vänsterpartiet Storstockholm. Jag har valt att acceptera; dels för att jag tror och hoppas att vi ska ha en bra, öppen och demokratisk process som stärker partiet och dels för att jag vill lägga mer tid, mer engagemang och mer av mina starka sidor för att vara del i arbetet med att stärka partiet såväl organisatoriskt som politiskt.

Vi höjer våra röster, vi gör skillnad, Vänsterpartiet är att lita på.

Den mest ekonomiskt ojämlika fördelningen i modern tid

ekonomisk ojämlikhetDen ekonomiska makteliten i Sverige har idag en genomsnittlig inkomst som motsvarar 50 industriarbetares. Detta bygger klassklyftor och riskerar att slita isär vårt samhälle. Vi har kommit över de toppnivåer som fanns innan finanskrisen 2008, vi lever alltså i den mest ekonomiskt ojämlika fördelningen i modern tid.

Igår presenterade LO sin rapport av maktelitens inkomster. En viktig granskning som ger tydliga signaler hur ekonomiskt ojämlikt vårt samhälle är. Ett jämlikare samhälle är ett bättre samhälle för alla. Redan 2010 i boken Jämlikhetsanden drev Richard Wilkinson och Kate Pickett, med vetenskapligt stöd, tesen att samhällsproblem som begränsad social rörlighet, psykisk och fysisk ohälsa, dåliga utbildningsnivåer, missbruk, övervikt, kriminalitet, eller bristande tillit till människor står alla i direkta samband med graden av ekonomisk ojämlikhet i ett land, och detta för alla inkomstgrupper.

Det politiska arbetet med att bekämpa den ekonomiska ojämlikheten som skedde under 50-, 60- och 70-talet har avstannat. På 80-talet ser vi trendbrottet då inkomstskillnaderna ökar för makteliten och då särskilt den ekonomiska eliten. Henry Wallich, högerekonomen och jämlikhetsmotståndaren konstaterade redan på 1970-talet: ”Tillväxt är ett surrogat för jämlikhet i inkomst. Så länge det finns tillväxt, finns det hopp, som gör att inkomstskillnader kan tolereras”.

Låt oss ta tillbaka de politiska målen om jämlikhet och full sysselsättning, om en samhällsutveckling med skarpare och tydligare mål. Vi behöver nya mått på framgång i vårt samhälle än enbart ekonomisk tillväxt. Vi behöver spela spelet om bättre och inte bara spelet om mer, titta på filmen nedan.

Academedias girighet och ögontjäneri

Vi i den nya majoriteten i Stockholm Stad är stolta över att ha kunnat finansiera det löfte staden givit lärarna på 2 procent mer i löneökning utöver lönerevisionen. Det är 100 miljoner som betalas ut till skolorna för att gå till ökad lön för lärare. Men lärarna på friskolor kan inte vara säkra på att det kommer få ökad lön och idag rapporterade SVT att lärarna inom koncernen Academedia får räkna med att pengarna går till annat.Academedia fick 4 miljoner med endast 2 av de miljonerna gick till att höja lärarnas löner i Stockholm. Efter att SVT rapporterat om detta så backar företaget och ska ge lärarna i Stockholm alla de resurser som kommunen avsatt för dem. Det var väl för väl men ett ögontjäneri utan dess like, vad hade hänt om SVT inte rapporterat?

Vad är då anledningen till att vi ser dessa avarter? Academedia ägs av riskkapitalbolaget EQT och går i år med en vinst på 432 miljoner kronor, det är girigheten och vinstintresset som driver koncernen. Betänk då att finansieringen av koncernen sker av skatt, skattepengar som du och jag trodde skulle gå till elevernas utbildning och lärarnas löner. Men är det så att Academedia får dessa pengar över efter att hålla en god utbildning och sjysta villkor för sina lärare? Nej knappast. Lärare i Academedia tjänar betydligt mindre än lärare i de kommunala skolorna. I Stockholm tjänar lärare i friskolekoncernen i snitt ca 2 500 kr mindre per månaden. 2 500 kr, det är vad lärarna får betala för att Academedia ska göra vinst.

Vänsterpartiet drev frågan om ett stopp av vinsterna i välfärden, elevernas utbildning är inte till salu. Frågan är brännande aktuell och får inte glömmas bort. (V)i har med regeringen träffat en överenskommelse som ska sluta i konkreta lagförslag, men dessa kan stoppas av den högerdominerade riksdagen. Skulle det vara så olyckligt så kommer vi ta med frågan i valet 2018. För en sak är säker, vinsterna i välfärden ska bli ett minne blott.

Betyg från årskurs 4- ett politiskt slagträ

Idag presenterar regeringen tillsammans med allianspartierna en kompromiss om betygen. Där ska en försöksverksamhet med som mest 100 skolor prova om tidiga betyg är något att ha. Detta för att regeringen ska slippa få ett beslut från riksdagen där den tillkännager att betygsåldern ska sänkas.

Är detta en bra kompromiss? Nej självklart inte. När förslaget om tidigare betygsålder gick ut på remiss så var 34 av 44 remissinstanser emot. Lärarfacken, Skolverket, akademin med flera ansåg inte detta vara ett bra förslag. I Vetenskapsrådets rapport ”Forskning och skola i samverkan” slår forskarna fast att yngre och lågpresterande elever påverkas negativt av betyg. Alltså tidigare betyg är en dålig idé.

Betygsåldern sänktes av Alliansregeringen till årskurs 6. Denna reform har inte utvärderats eller knappt hunnit landa innan nästa steg kommer. Att bedriva skolpolitik på detta hafsiga och ogenomtänkta sätt är djupt beklagligt. På den presskonferens som hölls idag menade Björklund att ingen ifrågasätter betyg från åk 6. Då borde Björklund öppna ögon och öron och lyssna på professionen och forskningen.

Men det är bara en frivillig försöksverksamhet, är det så farligt? Ja, för det första är det skamligt att använda elever som försökskaniner och brickor i ett politiskt maktspel. För det andra om vi ska ta vara på resultatet och utvärdera försöket så är det dåligt att ha en så liten urvalsgrupp som bygger på frivillighet. Dessutom samtidigt som vi gör andra insatser. Är det något som en lär sig tidigt i vetenskapliga sammanhang är det att dels att försöka isolera en variabel och dels att vara noga mer urvalet. Det är alltså en dåligt utformad försöksverksamhet.

Den enda som ska vara glad idag är Jan Björklund, han har trots ett katastrofval, folkpartiets näst sämsta i modern tid, fortsatt inflytande över skolpolitiken. Han slipper risken att efter all uppmärksamhet och forskningsresultat kring betygsfrågan stå ensam med förslaget om tidigare betyg. Själv lider jag med de elever och lärare som får fortsätta agera försöksdjur för att skolpolitiken är politiskt slagträ i Sverige.

Vänsterpartiet kräver mer än en till reserverad månad för vardera föräldern

En individualisering av föräldraförsäkringen är en av de viktigaste reformerna på jämställdhetsområdet. Först när alla föräldrar förutsätts ta lika stort ansvar för sina barn kommer arbetsmarknaden behandla alla föräldrar som en lika självklar del. Vi kommer kunna minska löneskillnader och minska den diskriminering som idag sker på grund av det icke jämställda uttaget. Barnen kommer få utveckla sin relation till samtliga föräldrar och vi kommer antagligen bli bättre på att fördela ansvaret för hemmet.

Regeringen har aviserat att de kommer lägga fram en proposition om en tredje månad reserverad till vardera föräldern. Folkpartiet har meddelat att de kommer rösta för det, skönt för folkpartiet att äntligen få slippa Alliansens feministfientliga klor med stopp för progressiva förslag och det hemska vårdnadsbidraget. Men hur ska Vänsterpartiet ställa sig till denna proposition?

Vänsterpartiet är det parti som idag har den högsta ambitionen och den mest progressiva politiken på området. Vår politik är en individualiserad föräldraförsäkring, inget annat är gott nog. Låt oss vara ärliga, förslaget innebär att vi går från en lagstiftning där 12,5 procent av dagarna är vikt till vardera föräldern till att 18,75 procent av dagarna är det. Knappast något att ställa sig upp att jubla för, det är fortfarande väldigt väldigt långt från målet 50 procent.

Kan inte detta vara ett steg på vägen? Jo visst, men att gå med på enbart ett sådant tandlöst förslag är inte tillräcklig. Idag tar pappor ut omkring 24 procent av föräldraförsäkringen så förslaget är inte särskilt progressivt. Hans Linde, gruppledare för vänsterpartiet i riksdagen har under dagen meddelat att Vänsterpartiet har högre ambitioner än detta, vi är inte heller ett stödparti åt regeringen utan ett oppositionsparti med egen politik. Är regeringen intresserad av att få igenom sin politik så är de välkomna att förhandla, den dörren står öppen. Vänsterpartiet kommer inte nöja sig med en månad till, för att nå en kompromiss kommer regeringen behöva ta ytterligare steg på jämställdhetsområdet. Så bör ett samarbetsvilligt feministiskt Vänsterparti ställa sig och jag är glad att så också är fallet.

Vem ska betala för lärarna?

Idag blev jag inbjuden till en konferens om lärarlöner som Lärarnas Riksförbunds föreningar i länet arrangerade. Temat på dagen var ”Vem ska betala för lärarna?”. En mycket legitim och intressant fråga. Sist på dagen var vi politiker inbjudna och först fick vi sitta i mindre grupper och diskutera och passet avslutades sedan med en traditionell paneldebatt.

Under debatten blev det som vanligt en politisk enighet om vikten av lärarnas arbete, deras betydelse och att lärare förtjänar mer i lön. Det som saknades vara bara tillfredställande svar från de andra partierna om hur det ska betalas. Själv försökte jag förankra mina svar först i smågrupper och sedan i paneldebatten. Så här är mitt svar på ”Vem ska betala för lärarna?”.

Skattebetalarna. Sverige ska vara stolt över sin tradition med en offentligt finansierad skola. Målet har varit och är för mig fortfarande en kompensatorisk skola för alla som jämnar ut skillnader mellan elever med olika bakgrund så alla elever får samma chans. Alliansen har prioriterat skattesänkningar istället för skolan. Vill vi prioritera lärarna, ja då behöver de med starkare ekonomiska resurser bidra mer till vårt gemensamma välfärdsbygge. Det är också en ödesfråga, vi kan inte fortsätta öka den privata konsumtionen, vi är betydligt mer betjänta av en ökad offentlig konsumtion där investeringar i utbildning skapar jobb i skolan idag och rusta medborgarna för framtiden.

Skolmarknadsexperimentet. Den marknadsutsatta skolan är ett borgerligt experiment som har kostat på tok för mycket. Bristande likvärdighet, ökande skillnader och sjunkande resultat är helt eller delvis orsakade av den marknadsutsättning av skolan; Det är ett slöseri på resurser och elevers framtidsutsikter. Vinster för riskkapitalbolag som driver skolor är en direkt stöld från ett potentiellt löneutrymme för lärarna. Men i vidare mening är halvtomma skolor och skolor som väljs bort en förlust av potentiellt löneutrymme för lärarna och en katastrof för eleverna. Det fria skolvalet i kombination med skolpengen och en fri etableringsrätt för friskolor är något som måste ifrågasättas.

Skolans kringkostnader. Sverige satsar mycket på skolan men bara drygt hälften av resurserna går till undervisning (lärarna). Där är vi dåliga i en OECD jämförelse. Vi behöver bli bättre på att låta resurserna komma ut i klassrummet och då till både högre lärartäthet och ”tätare” lärare.

Jag är glad att Skolborgarrådet Olle Burell i debatten höll med mig om att det är systemfelen i skolpolitiken som ska sättas under lupp. Så kommer vi hitta vem som ska betala för lärarna.

Jag är invald till Kommunfullmäktige i Stockholms Stad och ersättare till Riksdagen. Mina viktigaste frågor är skolan, demokrati och att stoppa vinsterna i välfärden.